Kiruna ska spara.. Har väl aldrig hänt?

publicerat i
Ja, kommunen ligger back.. igen.. igen.. igen..
Det har jag hört sedan jag började jobba för 6 år sen.
- Nä, du får inte gå den utbildningen, du får inte göra det, inte det inte det inte det..
Nähä, men tack för att jag får jobba och slita ihjäl mig för en lön jag knappt kan leva på.
Det är bara o tacka och vara glad.
Är det inte så?
Jag ska vara glad för att jag får jobba, för att jag får jobba och hjälpa människor som behöver mig, människor som har det sämre än vad jag har.

 Jag är jätteglad.

För varje dag som går på mitt jobb känner jag mig mer och mer lycklig, över att jag har varit till hjälp.
 Det finns människor som inte klarar sig utan mig, det finns människor som verkligen tycker om mig och behöver mig, och ett plus är att jag kan betala min hyra, köra med min bil, handla min mat och sedan laga min mat.. Sen kan jag också diska efter mig, jag kan städa och jag kan egentligen göra vad jag vill..

Men....
Det finns människor som inte kan det.
Människor som inte klarar av att gå på affären och handla till sin middag, och inte kan laga sin middag, inte klarar av vissa sociala miljöer... Dom människorna behöver hjälp.
Sen finns det människor som kan.. men av andra anledningar inte gör det, och jag menar inte av "lathet", utan att dom verkligen kanske inte kan ta sig på affären, endel kanske bara inte klarar av det.
Då finns det olika ställen dom kan ta sig till för att iaf få lunch.
Där kan dom även träffa andra människor, läsa sin dagstidning, träna på att laga mat. träna på att kunna läsa ett recept och se vad som ska handlas... och så vidare. Det är en träning mot det "normala livet", det livet jag har fått!

Jag har fått ett jävligt bra liv, jag kan leva som en "normal" människa, jag kan välja om jag vill vara ensam eller om jag vill vara med någon annan.
Mår jag dåligt av någon anledning så är det något i min kropp som säger mig "fortsätt kämpa, det blir bara bättre", men om den delen saknas, vad händer då?

Så finns det människor som har det, och dom blir bara fler.
Endel klarar inte av att vara ensam hela dagarna, men den människan kanske inte har någon familj, vänner eller någon annan som bryr sig om dem.
Vad ska man göra om det blir så?

Ja, jag vet ju hur jag ska gå tillväga om jag vill hitta en människa att prata med och ty mig till.
Men om jag inte hade vetat det, vad hade hänt då?
Endel människor har det så.
Då är man ensam och övergiven, och hur känns det?

ja, det kan man fråga sig.

Detta är vad jag tänker på när jag läser artikeln i NSD om att Ljungan ska läggas ner, inte för att jag med detta inlägg på något sätt vet vad människor som är där har för svårigheter i vardagen, men det hade lika gärna kunna vara några av dessa svårigheter.
Men det är väl inget och bry sig om va?
Låt dom människorna komma i kläm, låt dom sitta hemma, låt dom göra vad dom vill, för det bryr väl inte vi oss om va?
Eller?
Jo, jag och många andra gör det, vi som finns
för att hjälpa och stötta våra med-människor som har det svårt, vi som verkligen bryr oss och tycker att alla människor ska ha rätten till att få ett tryggt och bra liv.

Jag som är så ung hade kunna utbilda mig till något helt annat, något som ger mig bra mycke mer pengar än det jag nu får.
Men jag vill inte! För det är detta jag vill göra, det inser jag varje dag, det känns så bra att just jag är en av dom som väljer att kämpa för människornas rätt i samhället, trots min dåliga lön, men den räcker iaf till att leva mitt friska liv.
VI BRYR OSS!

"All verksamhet inom socialförvaltningen ska planeras utifrån alla människors oberoende av fysiska eller psykiska handikapp kan leva ett gott liv.

Socialpsykiatrin i Kiruna kommun vänder sig till personer med psykisk ohälsa som behöver stöd/hjälpinsatser i sin livssituation för att öka möjligheten till ett självständigt liv med gemenskap och delaktighet i samhället.

Målsättningen med hjälpinsatserna är att utveckla individens möjligheter till att leva ett självständigt liv. Alla stöd/hjälpinsatser avgörs utifrån den enskildes behov. En individuell målplan upprättas tillsammans med den enskilde där stödet/hjälpinsatser sammanfattas.

Stöd/hjälpinsatsser ges i den enskildes hem genom socialpsykiatrins hemtjänstgrupp som arbetar förmiddagar, eftermiddagar, kvällar och helger.

Boende för psykiskt funktionshindrade

I kommunen finns ett gruppboende med 13 platser för psykiskt funktionshindrade.

Arbete och sysselsättning för psykiskt funktionshindrade

Psykiskt funktionshindrade har rätt till daglig verksamhet som ska vara meningsfull och utgå ifrån den enskildes behov.

I kommunen finns aktivitetscenter Ljungan för psykiskt funktionshindrade."

"Ljungan
Är en kommunal verksamhet som vänder sig personer med psykisk ohälsa. Här ges möjlighet till meningsfull sysselsättning utifrån ett individuellt upplägg som även innehåller arbetsträning i syfte att komma ut i arbete på öppna arbetsmarknaden.

Några arbetsområden:

  • Sömnad
  • Trädgårdsarbete
  • Snickeri
  • Data
  • Friluftsliv

På Ljungan arbetar handledare. sjukgymnast och arbetsterapeut. "



Såhär står det på kommunens hemsida.
Det låter väl bra?
Men funkar det såhär bra verkligen?




Tack för mig och mitt lite aggresiva inlägg.
På återseende!

Vittangi

publicerat i Vittangi (Innan stockholms-flytt);


Idag är det alltså Lördag.
lördagar är fina dagar.
Idag har jag varit med familjen Fredriksson på stan en sväng.

Sen var jag hos mamma och åt middag.. färsk Kolja.. Åh, det var supergott!
Jag tycker verkligen om fisk... synd att jag äter det så väldigt sällan.

Ja, sen for jag hem en sväng och packade iho lite grejer så åkte vi till Vittangi.
Det är verkligen jättelängesen jag har varit här, i jämförelse med hur ofta jag brukat vara här när livet har varit som vanligt.
Jag och Johannes mamma skulle åka hem idag egentligen, men vi beslutade oss för att sova över.

Jag och Frida var en sväng till Johannes pappa och hälsade på och surrade i nån timme, det var trevligt, sen åkte vi till Johan o Niddi och det är ju alltid också trevligt!
Träffade Sandra som också var där, det var längesen.. så vi satt och surrade o drack te nån timme.

Och nu ligger jag här uppe på Pojkrummet hos johannes mommo o moffa, en evighet sen jag träffat dom också.. Johannes är ju ute i skogen och jag tror att dom passar på att festa till det en aning nu såhär när våren börjar smyga sig på. Sist jag pratade med honom var dom i Jocke´s stuga.
Han har ju nämligen köpt en stuga efter Vittangi älven, så Johannes har ju ändligen fått en "granne" :)

Hihi, så har jag äntligen fått träffa älskade Allis, hon är för söt.
Nu ligger hon här i sängen och tok-snarkar med mig, mys -hund!


Hihi, såhär kan det se ut när Johannes åker iväg.. Den är så söt denna bild!
Allis stackarn blir helt förtvivlad när hon inte får följa med.
Fast detta är inte idag men Johannes mommo sa att hon hade varit på fönsterbrädan idag också när han åkte iväg.. stackarn!

Imorgon när vi vaknar så ska jag nog gå på en lång-promenad med henne, och förhoppningsvis Niddi också :)

Min packning gick alltså åt helvete idag, skulle ju ägna hela min lediga helg åt att packa, men riktigt så blev det inte.. snarare tvärtom.. jag har ju inte packat nått alls.
Men jag är ju ledig på måndag också, så då hinner jag, då jäklar packar jag allt!
så det så!

Och nu tänker jag att jag ska sova lite, så jag är pigg o glad imorgon också!
Gonatt och sov gott allesamman!

Fredagskänsla?

publicerat i Allmänt;
Nope!
Ingen Fredags-känsla idag!
konstigt.
Jag har jobbat från 07-11.. Hoooooooolie Makarooonie!
Det var ett brrra skift.

Ja, idag börjar alltså helgen, helgen man jobbar och sliter för att komma fram till.
Och så finns inte ens nån känsla för den denna gång.
Vilken besvikelse!

Kanske har det och göra med att jag har 1000 saker jag måste göra.
B.la tömma min lägenhet..
Hojja, det känns tungt.. och det är tungt.. Lådorna väger mycket ska ni veta!



Jag bor ju som hos Johannes sen en liten tid tillbaka.
Och nu när jag är hemma, så kännerjag inte ens mig lite hemma.
Det är kalt på väggarna, hela lägenheten är kal, men den är allt annat än tom.
Hur går det ihop.
Johannes åker till byn i helg och jag ska stanna hemma och packa, det är tråkigt.
Men så länge han är hemma så har det inte blivit så mkt packning, så det kanske är bra, jag måste ju verkligen!

Synd bara att jag alltid fastnar vid datorn.

Snart ska jag, Johannes mamma, syster, och systerbarn gå ut o äta.
Kanske till o med Johannes, jag har som inte ens frågat kom jag på.. hihi..
Men jag tror han åker till byn direkt, om jag gissar rätt!

Det är vårväder ute, det är jättefint..
..solen skiner..
just därför känns det ganska trist och sitta här inne.

Jajaaaaaa, det var väl allt för denna gång.

Inte mer än att igår åt vi dom efterlängtade våfflorna, men inte var det så jättegott som jag hade väntat mig.
Köpes-blåbärs-sylt, det var inte gott.
Fan fan fan!

Nä, nu ska jag göra mig iorning lite, sen kanske jag hinner packa ner en låda till, vem vet.


Idag har jag förästen löneförhandlat med min blivande chef i Stockholm.
enligt mig fick jag bra lön, bättre än vad jag har här iaf.
Så jag är helnöjd. Fick 500:- mer än vad jag hade tänkt mig som mitt lägsta, så då måste det ju vara ganska bra!


På återseende allesamman!