Att vänta barn

publicerat i Allmänt, Graviditeten;
Nu har vi precis gått in i vecka 10 (9+3).. Och bebben är ca 3-5 cm och fingrar och tår går att ana. Så häftigt, tänk att den lilla plutten på 5 cm redan har fingrar och tår.
 
Jag har suttit och funderar över mitt liv idag. Eller snarare så har jag legat och funderat, jag har legat på soffan HELA dagen (Förutom när jag bakade ett surdegsbröd), jag är sjuk. När man är sjuk så får man äta, äta, äta, äta allt som faller en i smaken. 
Men det är också något jag gör nästan varje dag, äter det som faller mig i smaken. Jag försöker att tänka till lite. Jag är ju ingen gottegris, så godis är inget problem att avstå ifrån, men jag är ju galen i mat, jag blir inte så ofta sugen på att gå köpa godis, men att bli sugen på en riktig måltid 10 ggr om dagen är kanske värre?!
 
Jag känner mig lite rädd om min kropp.. Jag har aldrig vägt mer än 50 kg och nu inser jag att den tiden är förbi. Och jag gissar att den är förbi för alltid. Eller nä, det beror ju på mig. Men jag har inte så mycket karaktär när det kommer till träning och kost. Jag tränar för att kunna äta det jag vill och slippa hålla på banta och ständigt tänka på vad jag FÅR stoppa i munnen. Jag har aldrig haft desto större problem med vikten så jag hoppas att en simpel liten graviditet inte ska ge mig viktproblem ;)
 
Sen är jag också lite rädd och orolig för andra saker, kanske viktigare saker än vikten, som jag faktiskt kan påverka.
Jag är lite orolig över att få ett barn som inte är friskt, det är väl alla. Och dom flesta säger väl också att "Jag kommer älska barnet oavsett", ja, det kommer väl säkert jag också, men jag hoppas ju för allt vad mitt hopp kan, att mitt barn ska vara friskt.
Jag tycker jättemycket om mitt jobb, med barn, ungdomar, vuxna och gamla med funktionsnedsättningar. Jag älskar mitt jobb, jag älskar alla de underbara människor jag får träffa varje gång jag jobbar, jag skulle inte vilja byta mitt jobb, inte mot någonting alls faktiskt. Inte ens mot ett jobb på LKAB, nej inte ens det.
Men det är mitt jobb, det är ju ändå ett jobb och jag är otroligt imponerad av alla föräldrar jag ser och får träffa, det är föräldrar som gör allt för att deras barn ska ha ett bra liv. Underbart.
Det är jag säker på att vi också skulle göra, vare sig barnet har en funktionsnedsättning eller hjärtfel ex. Men önskan är ju att barnet inte ska ha någon funktionsnedsättning, inget hjärtfel eller annan sjukdom. 

Sen då, vi ska ju forma barnet, uppfostra barnet, vägleda och stödja barnet i alla lägen, vi ska lära barnet saker, vi ska få barnet att tycka om att lära sig saker, vi ska få barnet att vilja gå till skolan. Vi vill inte ha ett barn som mobbar och heller inte ett barn som blir mobbat, såklart. Vi vill ha ett barn som får kompisar, som får vara ett glatt och lyckligt barn. Ett barn som alltid kan komma och prata med sina försäldrar, om det mesta. Vi ska ha en trygg familj där barnet alltid känner trygghet. Hur tusan ska allt detta gå till?
 
Det var några rader. Om två veckor tänkte jag börja ta magbilder.. Vecka 12 känns som en bra vecka att köra igång med det! Jag har fått en liten mage redan nu, men det är osäkert vad den innehåller, mat eller moderkaka.
Men i vecka 12 är bebben så stor så den börjar ta plats.
 
Hej så länge!