❤️ Min livskamrat ❤️

publicerat i Graviditeten;
Jag är så glad och tacksam för att jag har en så underbar livskamrat! Jag brukar tänka på det ofta, varje dag!
Det är inte alla som lever i lyckliga och kärleksfulla relationer, långt ifrån.

Ett förhållande är inte bra helt av sig självt, man måste anstränga sig. Man måste kompromissa (typ hela tiden), man måste ge varann utrymme för egna intressen och man måste också ha gemensamma intressen. Tycker jag!

Nu är den snart 13 år sen jag och Johannes träffades och tro mig, vi har nog gått igenom det mesta.
Vårat förhållande har varit allt annat än en dans på rosor. Vi har varit ihop, gjort slut, flyttat isär, flyttat ihop igen, bråkat och vi har sårat varann många gånger. Men trots detta så har vi alltid hittat tillbaka till varann och detta för att kärleken, bakom alla tråkigheter, alltid funnits där. Och såklart viljan att lyckas!

En gång för fem år sen gjorde vi slut såpass mycket att jag flyttade från Kiruna. Men ändå, de sista veckorna innan flyttlasset gick så flyttade jag in hos Johannes och det var med tårar i ögonen vi bar ut mitt flyttlass. Vi visste att för att kunna hitta tillbaka till varann igen så måste vi sära på oss på riktigt.
Under tre år levde vi varsitt liv i varsinn stad.

Men nu lever vi här tillsammans igen, lyckligare än någonsinn och livet känns så fint och underbart! 
Vi bråkar aldrig men diskuterar ofta om allt från politik till den där jävla disken. Vi har hittat så bra strategier för att inte behöva bli osams. Vi vet exakt vad som gör den andra sur och arg och vi försöker så långt det är möjligt att diskutera oss fram till en lösning som vi båda kan vara nöjda med.
Vi har kommit fram till att, trots att vi känt varann så länge så kan vi inte läsa varandras tankar, det är det bästa och den enklaste lösningen vi har på typ allt.
Varje gång vi blir osams så kan vi komma fram till att vi är osams för att "Jag trodde att du menade så", "Jag trodde att du förstod att jag menade...." Osv.

Man måste kommunicera, hela tiden! Vare sig det handlar om vem som ska gå med soporna eller om det är passande med en stug-helg just denna helg.

Jag kan tänka mig att många rynkar på ögonbrynen varje år när Johannes åker på resa med kompisarna i 4-5 veckor. Jag kan också tänka mig att många rynkar, om möjligt, ännu mer på ögonbrynen när han ska åka på resa med kompisarna nu när vi har skaffat barn.
Men det viktigaste är; Vi är överens om detta. Johannes tycker jättemycket om att resa och jag skulle ALDRIG få för mig att sätta mig emot det. På samma sätt som jag givetvis kan åka på resa utan honom, han skulle aldrig säga emot det. Men nu har inte jag samma reseintresse som han har. Jag åker gärna till Stockholm en vecka, kanske en vecka i i något annat land men däremot vill jag gärna åka en helg titt som tätt med mina kompisar. Kanske till Annes, Kristinas eller min stuga. Det är viktigt att få sakna varann, jätteviktigt tycker vi.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att det finns kärlek och passion. Det är lika viktigt att vilja göra saker tillsammans och också viktigt att man trivs att dela soffa och godisskål en regnig söndag. Sen får man kompromissa och diskutera sig fram till vilken kanal vi ska kolla på!

Det läskiga med ett förhållande är ju också att det faktiskt kan ta slut. Kärleken kan dö. Ibland tänker jag på det och får sån ångest, tänk om Johannes slutar att vara kär i mig, det kan ju såklart hända. Ännu oftare oroar jag mig för att han ska vara med om någon olycka och dö. Därför är det också viktigt att inte ta någon eller något för givet.
Det där med döden tänker jag på, lite för ofta! Jag är så otroligt tädd för att Johanbes ska dö.
På våren tänker jag så ofta på att han kan åka ner i en vsk och drunkna och nu på sommaren är det båten.. Det är läskigt!

En sak jag vet efter dessa 12 år tillsammans med (och ifrån) Johannes, det är att jag älskar honom så otroligt mycket, kärleken blir bara starkare för varje dag!
Jag är så lycklig över att det är just Johannes som är pappa till mitt barn! Han är helt fantastisk och utan honom hade inte Julie varit det mest fantastiska bebisen!
Jag saknar alltid Johannes när han är borta, om så bara på jobbet! Det är alltid roligt när han kommer hem och vi har alltid mycket att prata om och vi verkligen trivs i varandras sällskap!





Nu är min kärleksförklaring slut för denna gång för nu kom Johannes hemfrån  jobbet så nu ska vi kramas! ☺️

Ha det så bra så hörs vi snart igen! 😘

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av mamman:

Du Måste ju måla naglarna, med ditt oranga nagelack !! ;)

2:a kommentar, skriven , av Lillemor:

Så fint skrivet. Blir riktigt rörd. Johannes är en riktig lyckost som får dela livet med dig som är en sån toppentjej!

Svar: Gulle-dig! Hoppas allt är bra med dig och familjen! Kraam ❤️
Lisette Modig

3:e kommentar, skriven , av Lillan:

Vad härligt med riktig kärlek, hålla fast vid den!❤️

När jag och Pelle åkte själv till stugan sist, pratade vi om att vi fortfarande efter 25 år inte har koll på vilket lösgodis den andre har som favorit, vi har nämligen HELT olika smak! Men det går som inte att lära sig vad han tycker om... När han sa att hans absoluta favorit var violgodis höll jag på att dö! Vem fan tycker om violgodis 2014?? Det är typ det värsta godiset jag kan tänka mig att sätta i min mun!

Men som man säger, motpoler dras till varandra!

Svar: Haha, viol! Men jag gillar också viol, men jag köper det aldrig! 🙊

Nä, det är fantastiskt när man efter så länge kommer på saker man inte visste om den andra!
Lisette Modig

Kommentera inlägget här :