Min ända håller på att gå förlorad

publicerat i Graviditeten;
Innan jag blev gravid så hade jag som mål att skaffa mig en sån rund, snygg och rejäl afrikansk rumpa. Mina vändor upp för slalombacken hann aldrig visa resultat innan förfallet började!
Jag gick upp 22 kg och som ni förstår så  var det inte bara bejbisen som var orsaken, bejbisen vägdeju bara 3,5 kg. 

Nå nu har jag gått ner 22 kg vilket känns fantastiskt. Men det gör mig ledsen att en stor del av de 22 kg har tagits från rumpan och från mina redan klena ben. Magen är fortfarande sladdrig och där finns lite för mycket rester kvar av det jag la på mig på de 41 veckor jag åt för två.
Idag insåg jag att mina jeans jag hade innan jag blev gravid är för stora.

Jag HATAR att ha "slappa" kläder, jag vill ha tighta kläder, jag vill liksom pressa in mig i byxorna.. Gärna i tröjor också men inte just nu när magen liknar en bulldeg. Jo men tissorna har ju också förlorat några kilon, dom är som tomma taxöron. Det är ett högt pris man får betala som min kära Johannes brukar trösta mig med.. Suck!

Om två månader när det är 6 månader efter förlossningen så ska jag börja träna igen. Jag är så sugen att gå på Friskis & svettis-gympa. Hoppa, studsa och svettas. Jag ska följa med Kristina och träna igen! För du tränar väl regelbundet min vän? (🙊)..
Herregud den där magen, det är så sjukt att den kunde bli så stor.. Hur kunde huden hålla?



Just nu ligger vi, hela lilla familjen i sängen och försöker få Jullan att somna.. Hon har nämligen blivit förkyld och är täppt och rosslig så det är jobbigt för henne när hon ligger ner. Men det är också jobbigt för oss. Igår somnade hon kring 01, stackarn.


Igår var vi till Vittangi över dagen, mysigt! Vi blev, som vanligt, bjudna på mat och massa kaffe! 
Pigan fick träffa lill-kusinen Moa. Moa är 1,5 år och är söt som socker. Hon tycker att det är så spännande med Luli (som hon säger).


Igår fick Luli ha på sig mina gamla sparkbyxor. Sånt tycker jag är så roligt.. Men nu när jag kollar på bilderna så ser jag att dom sitter lite... Tigt i grenen. Det ser inte så trevligt ut. Haha.


Jaja men dom passade ju annars bra!

Idag har vi hämtat ut nya vagnen! Den står i vardagsrummet och väntar på att det ska bli inorgon så att vi får prova den! Det är ju kanske inte den västa vinter-vagnen men den funkar att köra med när man går på stan och när man ska ha in den i bilen osv.. 

Hon har även en påse till den så att hon inte behöver ligga helt öppet. Den är så jäkla lätt att köra. Man behöver bara en hand när man ska svänga också! Sen var den billig. Den är ju ganska plastig och det känns som att den inte kommer att tåla så otroligt mycket men man vet aldrig!

Nå men annars har vi det bra.. På dagarna är Jullan ett mycket glatt barn, jämfört med kvällarna iaf.
Vi har nu börjat med lite nya kvällsrutiner, bad varje kväll, inget tv-tittande precis innan läggdags utan istället så ska vi sjunga! Haha, tur att jag gått musikklass så att hon har ju en mamma med en röst liknande en artist i världsklass! 👍


Haha måste även visa hennes snygga frisyr som jag klippt. Det borde blivit frisör av mig!
Hon sa att hon ville ha en gubb-krans.. Och det fick hon. Herregud så fint det är!


Nu har hon somnat här i famnet och det mest kritiska momentet skall utföras- lägga henne i sin säng!

Godnatt alla mina läsare.


Kompisträff

publicerat i Graviditeten;
Hejsvejs!

Här har snön lagt sig på marken.. Jag vet att det inte är ovanligt på något sätt, det är samma visa varje år. Alltid tänker man "Men kommer det snö redan?". Ööh, JA, det kommer alltid en mängd snö som smälter bort för att sedan komma tillbaka.

Man är inte van vid kylan.. När det blir minusgrader så tar det en tid för kroppen att vänja sig. Detsamma gäller när man åker till varmare breddgrader. Men det är väldigt svårt att klä på barnen, lätt hänt att man dra på för mycke kläder tror jag.
Jaja, nog om vädret.

I måndags skrattade Julie ljudligt för första gången, helfestligt! Johannes höll på busa med henne och så drig hon av ett skratt. Så nu går dagarna ut på att försöka få henne att skratta. Haha hojja, man blir som så löjlig med barnet.. Så där som andra mammor håller på men som jag inte skulle hålla på (?)😜
Skämt å sido.

Igår hade Julie sina kompisar på besök. Våran"mamma-grupp" alltså. Det var en härlig blandning med tre grabbar och tre töser.. Det är så himla roligt att ses.


På tvären har vi Leia.. Från vänster är det Sam, Julie, Moritz och Sixten.






Det är lite svårt att få en bra bild där alla barnen tittar in i kameran! Att få alla att skratta samtidigt som kameran tas fram är nog en omöjlighet! 

Här har vi Frida och Moritz och Linda och Sixten.


Julie har blivit så duktig att hålla huvudet uppe.

Hon har även lärt sig att sitta i soffan som en gubbe och glo på tv.

.. Och i fåtöljen.


Vi har även beställt ett nytt vrål-åk som är lite smidigare än världens klumpigaste vagn som vi har nu. Den tar upp HELA bagaget, man får liksom inte in något annat! Men med den här smidiga vagnen ska vi kunna fylla bagaget med annat bråte.


Intressant? Ja, men så ser livet ut..
Kvällarna har börjat bli så tjorviga och jag inser att vi måste ändra lite på rutinerna igen.. Hon har ju nu, i en månad ungefär, somnat vid 21-22 och sovit hela natten. Men nu får man hålla på ta upp henne efter en stund, ge henne mer mat och hon somnar vid tissen men vaknar snabbt igen och skriker och lever rövare. Men när vi alla tre ligger i sovrummet är hon så nöjd, men det ska väl inte behöva vara så att jag och Johannes ska lägga oss kl 21? Vad är det för liv liksom? Nää ikväll måste vi testa något nytt. Igår höll jag på bli tokig på barnet. 
Sen på morgon är det som en annan människa, hon skrattar och pratar och livet är så bra. Tur det, annars hade man ju blivit tokig på riktigt!

Snart suger hon på tummen också.. Eller pekfingret! Inte så bra.. Lite svårare att sluta med tummen än nappen!

Nä nu ska jag lägga pigan i vagnen och ta en lååååång promenad (på balkongen)🙊

Lugnet i skogen

publicerat i Graviditeten;
Det är helt otroligt så bra Jullan sover i Johannes stuga.
Dom senaste typ två veckorna har hon sovit hela nätterna utan att äta men då har hon inte sovit mer än typ 1-2 timmar på dan, hon har ju innan brassat på 3-3,5 timmar. Men nu i stugan somnar hon utan gråt på kvällen, sover hela natten plus sin lång-vila.
Idag satt vi och väntade på att hon skulle vakna så vi kunde åka hem men efter 3,5 timmar så fick jag sätta henne i bärselen där hon fortsatte sova en liten stund. Otroligt!


Men min kära vän Anne sa att hennes ungar alltid sovit bra i deras stuga. Det är nog lugnet och tystnaden. Jag och Johannes är lugna och det finns inte en bil på flera mils avstånd.. Helt helt tyst!
Man förstår inte hur tyst det kan bli. Fast det är helt tyst hemma och inga bilar som hörs så är det ju ändå alltid något ljud som ventilationer osv.. Men här är det bara lite själv-drag och det är inget man hör.

Men vi har då tagit det så lugnt igen, bara varit inne förutom när Julie har sovit ute i vagnen.. Kollat tv, ätit, eldat osv.

Idag när vi vaknade var det 4 minus och snö ute.. Brr. Det blev en kall båttur hem, iaf för mig och Johannes som hade blöta skor och alltför lite kläder.

I fredags var jag på "mamma-samtal" på BVC där vi pratade om hur jag mår nu och hur jag mått under första tiden. Jag som har så nära till gråt började ju såklart gråta.. Den här första tiden har ju inte varit lätt och jag har inte mått så bra. Det har såklart varit en stor omställning med våran nya familjemedlem och mitt psyke har väl inte hängt med. Men det ska jag berätta om sen. Jag ska få träffa en psykolog.. Det känns ju väldigt spännande, jag och Johannes har förut pratat om att alla borde gå till en psykolog, även fast man inte mår dåligt. Det är nog väldigt intressant att få lätta på "trycket" för någon som teoretiskt kan massor om hur människan fungerar! 

Sen fick Julie sitt första vaccin. Dom sticker ju en spruta i varje lår. Två sköterskor som sticker samtidigt. Hojja så hon skrek. Det var ett nytt grin som vi aldrig har hört förut. Det är nog så hon gråter när hon får ont. Hon fick även sin första tår där.. Det känns hemskare när hon gråter och det kommer tårar. Mer på allvar liksom. Lill-skruttan. Hon klarade sig från feber och hon var väl inte mer grinig än vanligt heller så det var skönt!

Jahaja, ska avsluta med några bilder!

Här är all packning vi hade med oss.. Alltid så mycket attbära när vi åker till stugan!

Väl inpackad i täcken i väntan på att stugan blev varm.

Dags för lång-vila i vagnen.


Vi hade en hund på besök. Den var där förra året också. Då försökte den anfalla Johannes, han fick klättra upp på stegen för att slippa undan ett hugg. Hundjävel. Nu vågade jag mig inte ut i skogen och plocka lingon, vi hörde den skälla långt långt innan den kom till stugan. Den rullade sig i våra gamla surströmmingar och pissade på trödet sen stack den. Tur.


Johannes har möblerat om i bastun. Flyttat kaminen och byggt nya lavar. Blev bättre och finare!



Vi tog en bastu igår.. Är ju lite trist när vi måste basta var för sig men det är skönt med värme.. Åååh!

Här har pigan bäddat ner sig ordentligt! Hehe.

Med denna bild säger jag adjö för denna gång och även adjö till stugan för denna säsong. Vi ses till våren igen.