Känslosamt att vara mamma

publicerat i Allmänt;
Nu är Julie 11 månader och de senaste dagarna har jag liksom svämmats över av känslor för denna lilla varelse. 
Jag har gjort allt som står i min makt för att hon ska ha det bra och för att hon ska få alla sina behov tillgodosedda men också gjort det jag kan för att hon ska utvecklas och lära sig nya saker. Man kan säga att det är ett heltidsarbete. 
Jag har haft det ganska jobbigt, psykiskt den första tiden som mamma, det var en så mycket större förändring i livet än vad jag någonsinn hade kunnat ana. Eller det är kanske fel att säga, såklart visste jag att från den dagen jag blir mamma så kommer mitt barn att vara det viktigaste, men jag trodde inte att jag skulle sakna mitt liv som jag hade innan så mycket som jag har gjort.
Jag har många gånger tänkt i banorna "ska vi aldrig kunna..." "Kommer jag alltid måsta..." Osv.
 
Men de senaste veckorna har det liksom vänt. Nu ser jag fram emot allt som vi ska göra tillsammans med Julie. Nu längtar jag efter att åka till Johannes stuga med henne, visa henne mina fina lingon-ställen, bära henne i bär-ryggsäcken och titta på forsarna, traska genom skogen och känna på alla grenar, blad och buskar.. Sitta på en tuva och mumsa i oss blåbär. Åka båt, känna på alla fina fiskar vi drar upp, sitta ute framför brasan, mysa i kökssoffan framför elden och basta. 
 
Jag längtar till sommaren då vi ska tillbringa flera veckor i Vivungi. Springa på ängen, gunga, åka fyrhjuling till badstranden och bada, vi ska bada i poolen och gräva i sanden. Äta jordgubbar och plocka blommor.
 
Jag längtar också efter att få åka till Göteborg och hälsa på moster, bada i havet, känna på slemmiga maneter, sitta ute på kvällarna och grilla, åka barnkaruseller på Liseberg och springa barfota på gräsmattan.
 
Stockholm.. Mitt älskade Stockholm. Dit längtar jag. Både för min egen del men också efter att få ta med Julie dit. Gå på mysiga soliga promenader runt Årstaviken, besöka roliga lekparker och 4H-gårdar, leka med Kims barn, fika på uteserveringar, gå på lekland och sitta uppe och fnittra i kvällssolen. Åka båt över till Djurgårn och vara på Junibacken och det bästa och enklaste, packa en god picknick-väska och sätta oss på en gräsmatta under ett parasoll en hel dag!
 
Det är vad jag ser fram emot framöver. Men jag längtar också tills lilla Julie väcker mig imorgon på morgonen, med sitt fantastiska skratt och glittrande blåa ögon. Nu när hon somnat så längtar jag tills hon ska vakna.. Hon är så rolig att umgås med nu, hon lär sig nya saker varje dag. Hon härmar ord, ljud och rörelser.. Både jag och Johannes vet nu att all den tid vi lagt ner på att hon ska känna sig trygg med sina föräldrar var väl värt det. Hon visar tydligt att hon är trygg med oss och hon visar också att hon tycker om oss, hon pussar och kramas och har till och med börjat mysa i famnen. Äntligen börjar vi känna att vi får något tillbaka från henne. Fram tills för några veckor sen så har man bara gett och gett men inte direkt känt att man får något tillbaka, men nu får vi tillbaka för alla 11 månaderna på en gång och jag kan konstatera att det var värt allt slit. Våran lilla trollunge!
 
Det låter lite hårt det jag skriver, såklart har hela denna tid tillsammans med Julie varit bra på många sätt, men det är först nu jag kan känna denna extrema lycka över att jag faktiskt har fått äran att bli mamma.. Och just till denna underbara unge! Det är en överväldigande känsla!
 





Mitt psyke har repat sig nu kan man säga. Första tre månaderna bröt nog ner mig mer än vad jag trodde men nu känner jag att jag har återhämtat mig helt och hållet. Det tog sin tid men samtidigt, det är bara några månader av hela mitt liv, det är inte mycket egentligen! Men jag måste också säga att utan alla människor som jag har runt omkring mig så hade det nog tagit betydligt längre tid. Min älskade Johannes såklart, men också min fantastiska mamma som ALLTID ställer upp med allt man någonsinn kan önska. Hon är verkligen fantastisk, hoppas att jag också kommer att kunna ge Julie den stöttningen och det engagemanget genom hennes liv.
Min underbara och snälla svärmor har också funnits i vått och torrt, herregud, vad hade vi gjort utan dessa två erfarna kvinnorna, jag har mycket att lära!
 
 
 



Jag är också glad över att ha en så ärlig och lättsam vän, en som ofta säger "äh, det är väl inget" "Men så jobbigt är det väl inte, det är väl bara att...", "Ni ungdomar är så..." "Jaa men så är det att ha barn, då måste man...". Typ så. Hon överanalyserar inte allt och grottar ner sig. Skriker ungen är det väl bara att bära henne.. Vaknar hon på natten och är pigg så är det väl bara att leka, är hon hungrig så ge mat. Bara så där lätt och enkelt. 
Jag pratar såklart om Kristina. Många gånger har jag tänkt på hur lätt hon ser på saker och så har det blivit lite lättare för mig också. Sån är hon. Väldigt inspirerande!
Det var ju hon som lärde mig att börja jogga, det är bara att ha så hög musik i lurarna så att man inte hör sitt eget flås.. Ja, så enkelt var det!
Här om dagen sa hon att det är bättre att gå ut och promenera med inställningen att springa om man orkar, annars är det väl bara att promenera, det är ju bättre att promenera än att stanna inne för att man inte orkar springa.. Ja, så enkelt är det ju också! Hon är gammal och klok! 
"Vadå, ska du vara mammaledig? Kolla, så här gör man när man jobbar och tar hand om barn samtidigt.. Enkelt!" 😜
 
En annan kvinna, Anne.. Denna härliga och fantastiska människa. Urmodern, som Kristina en gång sa! Här är tryggheten själv, 6 barn och 2 bonusbarn.. Är det något man bekymrar sig över så kan man garanterat fråga Anne och hon har nångång varit med om detsamma och kommer med något bra råd, bara sådär tryggt och lugnt. Julie har alltid blivit lugn i Annes famn. 
 

Såklart har vi många andra människor runt omkring oss som betyder mycket.. Men er får jag berätta om en annan gång! ☺️
 
Här klappar hon händerna så glatt när hon gör något som hon tycker är bra.. Eller som i tycker är bra! ;)
 

 
Sådär, då är känslostunden över för denna gång!
Idag har vi kommit från Vivungi. Vi har varit där två nätter.. Det är så mysigt att vara där och Moffa tycker så mycket om när Julie är där. Vi har inte haft några direkta projekt med stugan.. Har rensat lite skrot utanför och krattat och räffsat lite. Moffa har ju eldat lite skräp under vintern så det låg massa skräp utspritt på ängen så det har jag plockat bort. 
Tycker ni att det behövdes städas upp utanför stugan? Haha hojja, det ser verkligen ut som ett kråkslott! Men snart är den orangea plåten ett minne blått..
 
Moffa i sinnya tralle 😂👍🚜
Så himla söt när han glider omkring i den!
 
Lite friskluft måste ju pigan få också! Sur var hon 👹


 
Hoff vilket röjj.. Hon är i varenda låda och rotar. Hennes mål ärbara att TÖMMA lådsn, inget mer än så!


Lite bad i köket medan jag passade på att torka alla köksluckor!


Grillade gjorde vi också. Jäklar så gott. Kött-stycken i all ära, men korv... KORV!! 💕


Snart är ängen grön igen.. Just nu är det lite grått och trist men snart så. Sist när vi var där så var ängen full med snö och det är bara drygt två veckor sen.
 
Ja, men vad har mer hänt sen sist?
 
Mommon och moffan har hälsat på.
 
Pigan har käkat upp min blivande köksträdgård..
 
Jag, Ida och Maria har varit på Ripan och ätit en fantastisk middag! Det var också några fantastiska timmar och vi hade äntligen tid att bara sitta och prata!


 
Har hunnit umgås med dom underbara mammorna!


Vi har varit hos Simon och Sandra på middag! 
 
Vi har hängt med Linda och Sixten!


 
Julie tycker att det är så roligt att få äta själv.. Hon börjar verkligen skratta så fort man lägger någon matbit som hon får tugga i sig!


Nä, nu får det vara nog för denna gång!
Tack och hej leverpastej!

...

publicerat i Graviditeten;

Händelserikt liv.

publicerat i Graviditeten;
I perioder så händer det så mycket i mitt liv.. Just nu befinner jag mig i en tornado typ, livet bara snurrar på, i ett rasande tempo! Det är jätteroligt så jag klagar inte.

Mitt nya jobb tar upp en hel del av både min tid och min tankeverksamhet.
Först har jag ju jobbat dagtid i två veckor och nu i veckan åkte hela personalgruppen till Luleå.
Vi hade officiell invigning av boendet och politiker och press var på plats. Men det var inte så många som var intresserade.. Jag vet faktiskt inte ens exakt vilken press som var där mer än NSD. Det var nåon till. Sen var projektarna från KBAB där också. Trevliga herrar. 

Bandet klipptes och boendet blev invigt!

Vi bjöd på fika.


Hehe, såg nästan ut som barnkalas!

När invigningen var över så hoppade vi in i minibussen och körde full gas mot första destinationen-IKEA!
Vi handlade till boendet, och jag kan säga att vi handlade såå mycket!!
Och som Kristina övertygade oss om så fick det faktiskt plats. Några palmer och väskor i famnen är ju ingen fara?
(Mina ben hade domnat efter ca 30 minuters bilfärd). MEN, allt fick plats!






Vi packade sista påsen när dom ropade ut i högtalarna att klockan är nu 19 och vi stänger varuhuset för idag! 👏

Full fräs mot Luleå nu då. Vi handlade massa gott att äta på vägen.. 3 chipspåsar, skinka, ostar, korvar, kex, karra, dipp, oliver... Och massa frukost!
Sen korkade vi upp och så satt vi igång att äta. Tror inte någon av oss fick plats med alkohol, maten var viktigast!

Himla mysigt hade vi det!!

På tisdag hann vi vara till Storheden och gå i några butiker och vi hann såklart äta på Max också! 👍

Sen var vi på studiebesök på två boenden för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det var intressant.. På första boendet var det 4 killar som tog emot oss, vilket i sig var väldigt intressant. Det är inte ofta man stöter på killar i våra verksamheter, tyvärr! Men det hade behövts fler killar. Det jobbade även två kvinnor där. Det kändes som en väldigt tight och sammansvetsad grupp och killarna verkade väldigt trygga och verkade ha mycket kunskap och bra arbetssätt som dem tillsammans jobbat fram.
Vi fick flera bra tips på strukturer och rutiner.. Det fick vi även på det andra stället. 

Efter studiebesöken så var det shoppingdax. Jag och Kristina plöjde igenom varenda butik kändes det som. Snabba var vi också och pengarna sprättade snabbt iväg.. Precis som det ska vara när man är i storstan! 😂
Vi avslutade dagen med middag på en halv-bra resturang. Jag åt oxfile-pasta som bara smakade grädde. Några åt potatisgratäng som smakade surt men annars var det bra. Bra priser.

Sen åkte vi till stugan igen. Drack lite vin och åt lite mer sen dov vi gott. 
Jag och Kristina delade säng. Jag var lite orolig att jag skulle ligga sömnlös då jag kan ha lite problem i benen när jag delar säng med någon annan än Johannes. Men det gick bra.
Vi hade en rejäl skrattattack första kvällen.. Vi började läsa om olika bajsningar så som kletskiten, telefonkabeln, cementskiten osv.det är väldigt längesen jag har skrattat sådär, herregud, tårarna bara sprutade.
Vi hade ett anfall sista natten också när Kristina började visa alla vackra bilder hon fotat på mig! 👹

Nå, väl tillbaka på boendet, shoppingen är inpackad i förrådet. Herregud, det kommer ta ett år innan vi skruvat ihop allt! 😬



... Och här är gänget samlat. Trötta och med bubbliga magar ska vi nu få komma hem igen 😜


På torsdag träffade jag och Julie kompisarna. Det var så mysigt, det är så längesen vi har setts!
Vi började med att gunga i järnvägsparken.
Julie och Olivia myser i gungan.

Sen åt vi lunch på Cafe Oscar och sen gick vi till Marielle och lekte gärnet! 






Julie fick testa gåvagn för första gången. Hon älskade det!


Så fort en av ungarna rörde gåvagnen så skulle alla dit 😜




Men eftersom att Julie är den enda som behöver lite stöd så fick hon snällt vara passagerare! 😂


Snabbt gick det också 👏

På Fredag åkte jag, Johannes, Julie och mamma till Vivungi. Vi har haft en så mysig helg. Julie har varit så glad.. Och VILD! Herregud så hon har härjat, helt tokig! 😂
Johannes har varit så flitig och dragit el, satt upp antennen på taket, fått in tv-kanaler, monterat rullgardin och även installerat rören under diskhon så att vi kan börja hälla ner vatten. Tur att jag har honom som fixar allt jag inte kan.

Haha, hojja, ser ut som värsta kråkslottet!! 😂 
Men dnart är det dags att byta panelen, det ska bli såååå skönt.




Julie har sovit inne hos moffa med mamma.. Så skönt för mig och Johannes att bara få sooooova! Inte för att hon är till besvär, hon vaknar ju bara en gång per natt. Men det blir svårt att få henne att sova kl 20 samtidigt som jag och Johannes ska sitta uppe och surra.. Undrar hur vi sks lösa det. 

Igår hade vi strålande sol hela dagen och det var så skönt. Jag kunde måla utomhus och Julie åt lunch ute medan vi drack kaffe, så himla mysigt!







Jag målade klart stolarna! Usch, jag hatar att måla!! 


Jag grundmålade även vitrinskåpet.



Pigan har fått en lära-gå-vagn av Tina. Det går riktigt bra. Än kan man inte släppa henne för då fort hon ser något kul så släpper hon vagnen 😩

Ojojoj, nu drar det iväg på tecken här. Nu måste jag hoppa i säng. Imorgon är det jobb-dags igen och imorgon börjar nog våra hyresgäster att flytta in. Det ska bli så himla roligt att huset nu ska fyllas med ungdomar! 👍
Godnatt alla nattsuddare!