Kärlek. Ondska. Solidaritet. Hat.

publicerat i Graviditeten;
Jag skulle vilja skriva en dikt!
Men jag inser mina begränsningar och jag sparar er nöjet att få läsa en dikt skriven av mig! Dikten jag skulle vilja kunna skriva är en sån dikt där jag på några få meningar kan förmedla en känsla, en kärlekskänsla. Jag är ju inte direkt en person som har lätt för att formulera mig och jag är allt annat duktig på at fatta mig kort så... Here we go!
 
Jag är ensam hemma, jag lyssnar på vackra låtar, ljusen är tända och mysbyxorna är på. Plötsligt blev jag gråtfärdig och var tvungen att börja tänka på livet och allt som händer runt omkring. Jag blev ännu mer gråtfärdig av det. Jag insåg nämligen hur rik jag är. Jag har ju nämligen turen att ha fått ett så jäkla bra liv! Det är jag så glad och tacksam för!
Jag flyr inte från krig, jag har inte hittat min dotter drunknad på en strand, jag har inte sett min familj bombas till döds och jag har själv inte behövt kämpa för att överleva.
Nejdå, här sitter jag, jag har mat i överflöd, jag till och med slänger mat, jag spolar ner min avföring med dricksvatten, jag byter ut min soffa för att den gamla var så ful, jag svär över att min balkong är så smutsig av allt gruvdamm och jag äter snask tills jag nästans kräks. Jobbigt. Parallellt med min lyckliga värld finns en annan värld, där finns ingen lycka, bara hemskheter, död och sorg. Det gör ont i mig att se allt detta. Det är för mycket för oss lyckliga och rika människor. Det är så hemskt så att vi tappar förståndet. Vi tappar medmänskligheten. Solidaritet, vad är det?  Det är så hemskt att se så att vi till och med slutar vilja hjälpa våra medmänniskor. Vi tar avstånd och låtsas som att allt är bra. Vi sover gott om nätterna för att vakna och plöja igenom nyheterna som pratar om hur många som dött under sin flykt mot en, vad dem tror, fredligare värld.
 
Förlåt för att jag generaliserar lite väl brett. Det är inte dig jag pratar om. Jag pratar om dig som varje dag delar texter om hur vi ska undvika att hjälpa människor i nöd. Artiklar som visar falska siffror på vad invandringen kostar, som om det skulle spela någon roll? Vad tycker du ett människoliv är värt i pengar? Löjligt att ens tänka på pengar i detta läge! Jag pratar om dig som vill fortsätta leva ditt lyckliga liv utan att hjälpa någon som inte hör till "dina egna". (Dina egna? Vilka är det?) Jag pratar om dig gör allt som står i din makt för att slippa dela med dig av ditt överflöd. Jag pratar om dig som tappade bort empatin nr du duschade. Jag pratar om dig som är så rädd, så feg och så svag så att du tror att profeten Muhammed snart bor under din säng och att du snart kommer tvingas att bära burka när du går på disco. Ja, jag pratar också om dig vars liv har blivit meningslöst för att man klippt bort en snutt i Pippi-filmen, för att inte tala om hur hemskt du tycker det är att det inte är socialt accepterat att sitta och skrika hur god negerbollen är som du äter.. Chokladboll, det kommer du minsann aldrig att säga, nä, där går gränsen, du har ju alltid sagt negerboll och tänker fortsätta med det. Right?
Nä, varför ska inte alla människor få ha det bra, varför är det en så omöjlig tanke?
 
Nä, usch, världen är hemsk och det bor så mycket ondska i människor. Vare sig det beror på religion, dålig uppfostran, okunskap eller bara rädsla.. Men snälla, sluta vara en ond människa. Testa bry dig om andra människor, testa bara en dag, det kommer att bli en bra dag, jag lovar dig.
 
Varje dag när jag vaknar så möts jag av två tindrande ögon, skratt och en busig ettåring som älskar livet och som inget ont vet, i hennes värld finns än så länge ingen sorg och ondska . Men hade hon varit äldre hade hon fråga mig varför nyheterna visar bilder på så många döda barn på en strand, hur ska jag förklara det för henne?
Tack för ordet! 
 
 
Jag tänkte ändå avsluta mitt inlägg med att ändå glädjas åt mitt lyckliga liv... Jag har ju, som tur är, ett härligt liv! 
En sak som är så himla roligt är att Julie numera står på egna, stadiga, ben. Hon går omkring här hemma som om hon inte gjort annat. Igår släppte det för henne. Hon insåg att hon faktiskt kan gå. Hon förstod också att det är svin-kul att få gå var hon vill och inte behöva dra med mig på alla upptäcktsfärder. Hon gick runt mest här i vardagsrummet men sen kom hon på att hon också kan gå till köket själv och komma tillbaka till vardagsrummet själv, hur kul som helst! Hon är så häftig!



 

Igår var vi ut på en liten promenad i skogen.. Eller vi skulle på skogspromenad, men det blev en grusvägspromenad.. Vi gick fel! MEn det var mysigt ändå!

Det får avsluta mitt inlägg, för nu måste jag gå sova. En arbetsdag att orka med imorgon!
 
 
 
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Lillan:

Vad bra skrivet Lisette, du är ju jätteduktig på att skriva! Håller med dig helt och fullt! Jag ser mig först och främst som en världsmedborgare, i andra hand som en svensk medborgare. Bara för att jag är svensk betyder det inte att jag har större rättigheter att leva än dom som råkar vara födda i ett land där det krigas. Det är ju liksom inte deras fel! Dom må ha samma religion som IS, men inga fler likheter än så. Precis som jag är svensk, men nå andra likheter med SD:are har jag inte...

Vilken härlig skogstur, det är härligt med höst!

Ha det bra!😘

Kommentera inlägget här :